Neem-kreem

Mitt första hudkrämshopkok börjar ta slut och jag tänkte mitt nästa projekt skulle vara alla hudkrämers moder. Typ.

Bra för att hålla huden mjuk och smidig. Bra mot solskador. Bra mot torr hud och eksem.

Så jag inventerade husförrådet och rörde ihop.

Gjorde ett avkok på torkade neemblad, lavendelblommor, ringblommor, johannesört och kamomill genom att hälla i en matsked eller två av varje ört i en kastrull och hällde tre deciliter kokande vatten över. Lät stå tills det svalnat.

neemkreem2

Smälte två matskedar bivax i en rostfri skål i vattenbad och blandade ner 1 deciliter tistelolja, 1 tesked neemolja, 1 matsked avokadoolja och 1 matsked perillaolja. Lät svalna och hällde i 25 droppar av vardera geraniumolja och cederträolja.

neemkreem1

Hällde 1,5 deciliter av avkoket i en skål, strilade ner oljeblandningen i en tunn stråle och mixade ihop det med en elvisp. Stänkte gjorde det.

Det var inte helt lätt att få avkoket och oljan att blanda sig och jag misstänker att de hade nog inte riktigt samma temperatur. Eller så hade jag för mycket vätska. Det blev i alla fall inte samma smidiga kräm som förra gången utan en skapelse som känns betydligt dallrigare och sladdrigare.  Som en aladåb, fast inte så gelé-ig.

Kreemen blev intressant gulggrågrön – den gröna avokadooljan och det brunfärgade avkoket

Varför valde jag de örter och oljor jag valde? Jo, för att dah internet talade om för mig att till exempel:

  • Neemblad och -olja är bra för torr, irriterad och solskadad hud. Den senaste mirakeloljan (som ju såklart används i Indien och däromkring i hundratals år). Och den luktar illa. Gammal frityrolja. Stekt lök-os.
  • Lavendel är antiseptiskt, antifungalt och hjälper solskadad hud att återhämta sig.
  • Ringblomma är bra för narig och torr hud och hjälper huden att regenerera.
  • Johannesört är inflammationshämmande, bakteriehämmande och lindrar irriterad hud.
  • Kamomill hämmar det mesta vad gäller otäckheter och är lugnande för huden.
  • Tistelolja är en lätt bärarolja för och kan läka kliande hud vid regelbunden användning.
  • Avokadoolja lindrar hudinflammationer och solsveda. (Sägs också ge fastare emulsioner än andra oljor men det märkte jag inte av här. Kanske för liten andel avokadoolja för att ge effekt.)
  • Perillaolja är antiallergen, antiinflammatorisk och lindrar vid kliande hud.
  • Geraniumolja och cederträolja är sammandragande, antiseptisk, cirkulationsökande och bra mot torr hud och eksem. Och så luktar de gott, vilket är en enormt stor fördel i en kräm med neem-olja. Enormt stor.

Efter ett par-tre dagar så hade geraniumen och cedern övermannat neem-lukten och kreemen kan nu användas även på dagtid utan att de man träffar kommer att undra om man knäcker extra i något hål i väggen eller burgarhak med dålig ventilation.

neemkreem3

Tyvärr separerade kreemens vätske- och oljefaser efter några dagar och jag fick hälla bort vätskan, så nu har jag ingen lotion längre utan en betydligt fetare kreem. Men det ska väl fungera hjälpligt ändå – tänker ju inte slänga bort och göra om!

Provsmakning av fläderchampagnen

Det var inte helt enkelt att göra fläderchampagne. Enligt receptet jag följde skulle ingen jäst tillsättas utan man skulle förlita sig på vildjästen som finns naturligt på fläderblommorna.

Efter tio dagar hade jag fått nog och tillsatte ett par gram champagnejäst för att få lite mer snurr på det hela. Lite mer men långsam snurr blev det. När jag petade på jäsdunken bubblade det till i jäsröret så nog producerades det kolsyra.

10 dagar senare var det dags att tappa på flaska – det skulle ju inte bli något starkvin utan bara ett lätt alkoholhaltigt bubbel.

fladerchampagne3

Och bubbel var det. Då. Det porlade friskt när jag tappade över det på flaskor. Två 1,5-liters pet-flaskor och två 0,75-liters glasflaskor med patentkork.

In i kylen med dem. Sedan provsmakning.

Blä. All kolsyra var borta. Det smakade sött och beskt och inte alls gott.

Hade pet- flaskans kork läckt? Jag har ju haft problem med detta tidigare, och det var flaskor av samma typ jag använt nu. Ut med dem i rumstemperatur för att se om jäsningen (och därmed kolsyre-/alkoholproduktionen) kom igång igen.

Mja. Tre dagar senare var det lite mer kolsyra men inte så mycket som det varit vid flasktappningen.

Nu har jag två val:

  1. Låta flaskorna stå i ett par veckor till för att kolsyresätta dem. Frågan är då hur mycket alkohol de kommer att innehålla då.
  2. Fuska och använda min SodaStreamer. Blir bra bubblor men kräver en rengöring av apparaten efter kolsyrningen eftersom det bubblar över ordentligt.

fladerchampagne4

Det blir betydligt godare med bubblor. Beskan och sötman är inte alls lika markant när kolsyran finns med i bilden. Maken tyckte att den  bubblande fläderchampagne var bättre än min hemgjorda flädersaft + kolsyrat vatten.

Jag ställer nog flaskorna i badrummet och glömmer dem där ett par veckor. Får bli en kvällsdrink eftersom jag inte vet alkoholhalten i den.

Kombucha-cha-cha

Jag gillar te. Te är en sådan lugn dryck, trots att det innehåller koffein, precis som kaffe.

Te, liksom öl, är inget du köper – du lånar det och måste rätt så omgående lämna tillbaka det. Jag försöker se det positiva med detta eftersom det medför att jag faktiskt inte kan sitta stilla alltför länge på min kontorsstol på jobbet.

Mitt nyfunna intresse för hembryggeri har fört med sig många nya upptäckter. Till exempel fermenterat te. Nu menar jag inte tebladen, som ju är fermenterade (de svarta i alla fall), utan själva brygden te. Fermenterat te kallas kombucha och tillverkas med en rolig geleliknande svamp som kallas scoby (Symbiotic Colony of Bacteria and Yeast).

kombucha1
Det skumliknande som flyter ovanpå teet i burken är inte skum utan min egentillverkade scoby som håller på att växa sig stor och stark.

Kombucha görs av te (grönt eller svart) och socker som scobyn lever av. Fermenteringen tar 1-2 veckor, beroende på hur söt kombucha man vill ha. Ju längre den får jäsa, desto mindre söt blir den. Och desto mer alkoholstark blir den. Jag har inte räknat på eller mätt alkoholhalten men enligt the internet så ligger hembryggd kombucha på 0,5-1,0 procent alkohol. Lättöl innehåller max 2,25 procent.

När kombuchan är lagom söt/lagom syrlig kan man smaksätta den.

kombucha3
Kanske med ett par klyftade persikor?

Låt persikorna dra i kombuchan ett par dagar, sila av på halvliters läskflaskor (väl rengjorda, så klart!), skruva på korkarna ordentligt och låt stå i rumstemperatur 2-3 dagar så att kombuchan kolsyras och sen in i kylen med dem.

Bubbligt iste med persikosmak – inte illa! Riktigt gott!

Och extra gott är det när jag tänker på att en flaska med 250 ml kombucha som jag köper på hälsokostaffären kostar 29 spänn.

Körsbärssaft med lime

Vad gör man med två kilo nyplockade körsbär?

Kunde gjort vin men har slut på jäst och alla mina jäshinkar är upptagna en vecka framöver. Båda två.

Och eftersom gårdagen var en sån där dag så havererade min läsplatta och jag kunde inte surfa runt efter receptinspiration. Fick gå den wild and crazy vägen och hitta på något eget.

korsbarssaft1

2 kilo körsbär. 1 kilo socker. Häll i en stor gryta och rör om. Låt stå till inspirationen infinner sig, vilket i mitt fall tog ungefär ett dygn.

En vän till mig hade prisat förträffligheten och den sensationellt goda smaken av svartvinbärsmarmelad med lime och jag snodde och vidareutvecklade detta koncept.

Riv skalet av två lime och pressa sedan ur all saft ur dem. Ner med det i grytan tillsammans med två liter vatten. Koka upp och låt koka i en kvart eller så. Pressa sönder körsbären med en slev under tiden så att all go bärvätska kommer fram.

Låt svalna. Sila saften och pressa ur all bärsaft. Det blev ungefär tre liter saft totalt. Fyll på rena flaskor.

Blanda lagom mängd saft med kallt kolsyrat vatten, så ser det strax ut så här:

korsbarssaft2
Saft uppdrucken!

Den håller sig nog en vecka eller så i kyl. Kan också frysas in och skedas upp efter behov.

En sån där dag

Då inget går som jag tänkt mig.

Surdegsfrallorna blir som diskusar. Platta. Kompakta. Tunga.

Fläderblomschampagnen som bubblar fint när jag tappar den på flaskor tappar all kolsyra i kylen och är besk och avslagen då den ska avnjutas.

Kladdkakan gräddas i 125 grader i stället för 175 och jag undrar varför den är så dallrig när jag tar ut den.

Citrontimjanens blad har skrumpnat i solen eftersom jag glömt vattna den.

Lika bra att gå och lägga sig.

Körsklarmorellbär

Körsbären har övertagit fläderns roll – vart jag mig i världen vänder ser jag ett körsbärsträd. Eller klarbärsträd, morellträd, fågelbärsträd, sötkörsbärsträd, surkörsbärsträd. Kärt barn har många namn.

Problemet med de här träden är att de så gott som alltid står på någon annans tomt. Utom räckhåll. Allemansrätten gäller inte.

korsbar1

Som tur är har jag hittat några vilda körsbärsträd också, men då är problemet att bären är pyttesmå. En dryg centimeter bara, men kärnan är lika stor som i ett vanligt köpebär, så det blir inte så mycket fruktkött kvar.

Det fanns träd med mörka bär och det fanns träd med klarröda bär. De mörkröda var lite surare och de klarröda sötare och jag plockade ihop knappt två kilo bär. Röda fingrar fick jag på köpet.

korsbar2

Enligt receptet på körsbärsvin kunde man välja att låta kärnorna vara kvar för att få en nötaktig smak (tänk Kirsch). Detta beror tydligen på att kärnorna innehåller en cyanidförening som ger den för cyanid karakteristiska bittermandelsmaken/doften. Som den Agatha Christie-konnässör jag är nickar jag igenkännande.

Kan bli intressant att dricka det här vinet.

Några överblivna jordgubbar fick åka med i kastrullen.

korsbar3

Hett vatten på, låt stå i två dagar så bären sväller något och blir riktigt vattensjuka.

Jag hällde svullna bär och vatten i en jäshink genom en kokpåse som jag sen knöt ihop så att alla bär var prydligt samlade i den.

Ett drygt kilo socker löstes i två liter kokande vatten som det också hälldes ner i jäshinken. En dryg deciliter starkt svart te och saften från en en halv pressad grapefrukt och en halv pressad citron åkte också ner.

När det svalnat till lagom temperatur var det dags att krama påsen så att bären gick sönder och all must pressades ut. Det var tyngre än man kan tro och jag fick nästan kramp i underarmarna emellanåt. Mycket bärsaft ryms det i de små bären. Det luktade gott, körsbärigt åt aladdin-hållet.

Till sist kom det bara några små droppar hur mycket jag än klämde så då var det dags att hälla i jäst och jästnäring, röra om och sätta på jäsning.

Omtappning om en tio dagar eller så!

Allt är inte vin som bubblar

Man kan jäsa många roliga saker. Surdeg, till exempel.

För några år sedan provade jag att sätta en surdeg för jag ville baka fina surdegsbaguetter. Jag köpte till och med en fin baguetteplåt för att mina blivande bröd skulle få rätt form och vara så där prickiga på undersidan, precis som köpebröd.

Min surdeg bubblade på i burken och jag sniffade och nosade och skakade försiktigt på den. Luktade den rätt? Ska den lukta så här? Ser den inte lite möglig ut eller är det mjöl som torkar?

Och brödbaket sköts upp hela tiden. I morgon hinner jag nog mata den och sätta en hel deg. Eller dagen efter det. Säkert i helgen.

En dag gav jag upp och hällde ut den.

surdeg1

Dags att prova igen!

Jag ska följa Martins sommar-surdegsskola och har följaktligen blandat ihop 1 msk rågmjöl, 1 msk vetemjöl och 2 msk vatten i en väl diskad sillburk.

Nu står den och gottar sig på kökshyllan till i morgon, då jag ska sniffa på den och se om den luktar svagt av honung eller äpple.