Kategoriarkiv: Jag dricker…vin

Körsklarmorellbär

Körsbären har övertagit fläderns roll – vart jag mig i världen vänder ser jag ett körsbärsträd. Eller klarbärsträd, morellträd, fågelbärsträd, sötkörsbärsträd, surkörsbärsträd. Kärt barn har många namn.

Problemet med de här träden är att de så gott som alltid står på någon annans tomt. Utom räckhåll. Allemansrätten gäller inte.

korsbar1

Som tur är har jag hittat några vilda körsbärsträd också, men då är problemet att bären är pyttesmå. En dryg centimeter bara, men kärnan är lika stor som i ett vanligt köpebär, så det blir inte så mycket fruktkött kvar.

Det fanns träd med mörka bär och det fanns träd med klarröda bär. De mörkröda var lite surare och de klarröda sötare och jag plockade ihop knappt två kilo bär. Röda fingrar fick jag på köpet.

korsbar2

Enligt receptet på körsbärsvin kunde man välja att låta kärnorna vara kvar för att få en nötaktig smak (tänk Kirsch). Detta beror tydligen på att kärnorna innehåller en cyanidförening som ger den för cyanid karakteristiska bittermandelsmaken/doften. Som den Agatha Christie-konnässör jag är nickar jag igenkännande.

Kan bli intressant att dricka det här vinet.

Några överblivna jordgubbar fick åka med i kastrullen.

korsbar3

Hett vatten på, låt stå i två dagar så bären sväller något och blir riktigt vattensjuka.

Jag hällde svullna bär och vatten i en jäshink genom en kokpåse som jag sen knöt ihop så att alla bär var prydligt samlade i den.

Ett drygt kilo socker löstes i två liter kokande vatten som det också hälldes ner i jäshinken. En dryg deciliter starkt svart te och saften från en en halv pressad grapefrukt och en halv pressad citron åkte också ner.

När det svalnat till lagom temperatur var det dags att krama påsen så att bären gick sönder och all must pressades ut. Det var tyngre än man kan tro och jag fick nästan kramp i underarmarna emellanåt. Mycket bärsaft ryms det i de små bären. Det luktade gott, körsbärigt åt aladdin-hållet.

Till sist kom det bara några små droppar hur mycket jag än klämde så då var det dags att hälla i jäst och jästnäring, röra om och sätta på jäsning.

Omtappning om en tio dagar eller så!

Annonser

Rabarbervin

Tre dagar går snabbt och inte kom jag ihåg att köpa varken grapefrukt eller äpple att pressa i mitt blivande rabarbervin. Det fick bli en mix av olika recept för det var för jobbigt att gå till affären.

rabarber2

Rabarber- och fläderblomsvin

  • 1 kg rabarber, skuren i 1-cm bitar
  • 1 kg socker
  • 1 tsk pektolas (enzym som bryter ner eventuellt pektin från rabarbern som kan göra vinet grumligt)
  • 1 dl starkt svart te
  • 20 fläderblommor
  • 1 tsk vitvinsjäst
  • 1 tsk jästnäring
  • 3-4 liter kokt avsvalnat vatten

Lägg rabarbern i en kastrull och häll över sockret. Rör om och låt stå i tre dygn. Det bildas en rosa sockerlag av sockret och vätskan i rabarbern.

rabarber3

Sila ner rabarber + sockerlag i en jäshink genom en kokpåse. Jag knöt ihop påsen och lade i hinken också. Lägg i fläderblommor och övriga ingredienser.

Sätt på lock med jäsrör och låt stå i fyra-fem dagar. Ta av locket och vispa runt ordentligt en gång om dagen för att få bort kolsyra och syresätta vinet.

Tappa vinet på dunk/damejeanne och ställ mörkt och svalt i fyra-sex veckor.

Nu är det bara att vänta!

Rabarber + socker

Ser ut så här:

rabarbersocker

Med två vin på sekundärjäsning i dunkar och en tom jäshink var suget stort efter något nytt att bubbla med.

När jag var i affären i dag slog inspirationen till: Rabarber! Ett kilo röda fina stänglar inhandlades och sen bar det av hemåt för att googla fram några recept att utgå ifrån.

Och det fanns några att välja på. Ska jag ha i grapefruktjuice? Kanske starkt svart te? Russin? Äpplejuice? Eller varför inte fläder?

Rabarbern ska i alla fall gosa ihop sig med sockret i ett par tre dagar så jag har den tiden på mig att välja recept.

Omtappning

Efter fem dagars bubblande var det dags att tappa om fläderblomsvinet.

Ur hinken i dunken, så att säga.

omtappat

Egentligen vill jag ha damejeanner av glas men valde snikvarianten med plastdunkar för mina första experiment. Dunkarna är av HDPE-plast som ska vara ordentligt tät (högdensitetspolyeten) och därmed hyfsat gastät, resistent mot repor och doft- och smaklös. Vinet ska alltså inte smaka plast, alkoholen ska inte dunsta genom materialet alltför fort, syre ska inte diffundera in och förvandla hela härligheten till vinäger och det ska inte vara alltför besvärligt att göra ren dunken.

Får väl se hur det blir med det.

Jag har tappat om de båda första varianterna av fläderblomsvin, det med russin och te och det med apelsin och citron.

Russinvinet var ganska enkelt att tappa om utan särskilt mycket krafs, men apelsin/citronvinet satte snabbt igen mitt kaffefilter så jag fick skölja bort frukt- och jästrester en 15-20 gånger under omtappningen.

Inget av vinerna fyllde upp dunken helt, så jag fick fylla på en knapp liter vatten i russinvinet och nästan 1,5 liter i apeslin/citrusen. Lite orolig för att det var för mycket påfyllning och att vinet blir blaskigt. Håller tummarna för att det inte är så!

Vinerna ska nu jäsa tills de energiska jästbakterierna har ätit upp allt socker och förvandlat det till kolsyra (som bubblar upp genom jäsröret) och alkohol. Ska ta ungefär sex veckor, tydligen.

Nästa steg är att lagra vinet i minst ett halvår, antingen på flaskor eller i dunken.

Verkligen tålamodstränande hobby, det här :)